Heter man något konstigt så är det alltid jobbigt med uppropet första dagen i skolan. När man blir äldre så blir det bättre men i ungdomsåren kan det vara jobbigt att få höra sitt namn bli helt feluttalat och det är som upplagt för att man ska bli kallad det felaktiga av sina framtida kompisar istället för vad man egentligen heter. Vanligt är också att det finns tre stycken Tomas i klassen och plötsligt så har man tappat sitt förnamn och kallas plötsligt någon konstig variant av sitt efternamn för att folk inte orkar blanda ihop de med samma namn. Sådant kan lämna djupa ärr efter sig.
Det är därför lärarnas ansvar att lära sig att uttala namnen ordentligt och inte förlöljliga redan oroliga elever mer än nödvändigt. För något år sedan sökte jag nytt jobb i Finland som just lärare. Min finska är ganska bra men det var ändå som upplagt att mitt nya jobb som opetustyot, eller undervisare på svenska, i vårt grannland skulle skapa en del missförstånd när det gällde mina elevers namn. Som tur var kunde jag lösa det genom den berömda bolleken, ni vet jag heter si och så skickar man bollen vidare. Därmed fick barnen själva säga vad de hette och jag slapp den biten.
Tags: Finland, Konstiga namn, nytt jobb